Det finns i princip två typer av lambdasonder: Linjär och Binär. De linjära sonderna används för att styra motorn (sitter före katalysatorn), medan de binära sitter efter kat. och främst används för att kolla att katten fungerar som den ska.

Den linjära typen (även kallad wide-band lambda sensor) kan mäta lambdavärden mellan 0.7 och luft. I kontaktdonet på denna typ av sonder sitter ett motstånd som är lasertrimmat för att ge en korrekt signal. På linjära sonder kan man alltså inte
klippa kabeln mellan kontaktdonet och själva sondkroppen. Däremot tror jag inte att det kan innebära några problem att skarva mellan sondens kontaktdon och motormattans.

Den binära sonden visar mycket snabbt omslag kring lambda=1 och kan i princip bara indikera om motorn går fett eller magert (utan större nyans). På denna typ av sond tror jag att det är OK att skarva var man behagar.

På den äldre typen av sonder (smal-band d.v.s. binär) sitter inget sådant motstånd. Igenkänningshjälp: Bosch's binära uppvärmda sonder har i regel 3-4 trådar och 4 poler i kontaktdonet. När den linjära typen (5 trådar, 6 poler) infördes tog den över de
viktigare arbetsuppgifterna från den binära, som blev degraderad till att hålla koll på katalysatorn.

Båda typerna behöver referensluft för sin funktion. Denna luft tas in via elpinnarna i kontaktdonet. Därefter går den genom k-donet och in i elkablarna. Sedan vandrar den ner mellan kardelerna inuti kablarna och når slutligen keram-elementet i sondkroppen. Under normala förhållanden förbrukas i princip ingen luft alls, men ibland kan det gå åt en del luft (max c:a 1ml/min). Lufttillförseln får aldrig strypas helt eftersom sonden då slutar att fungera (till dess den får luft igen). Eftersom det är svårt att få en skarvning helt tät (luftmolekyler är ju rätt små) antar jag att sonderna skulle fungera även efter en sådan operation. Viktigare är kanske att säkerställa att sonden inte förgiftas via sin referensluftkanal. Motorolja, bensin, glykol etc. tar livet av en sond på nolltid. Det är därför sonden tar sin luft från ett hyfsat rent och skyddat ställe (inuti kontaktdonet). En skarving (mellan sondkropp och sondkontaktdon) av en binärsond där brottet skyddas från omgivningen (med krympslang eller dylikt), men där en viss otäthet mellan kabeländarna råder, borde funka. Att skarva en linjärsond kan ju endast ske "bortom" sondens eget kontaktdon och därför kommer lufttillförseln inte att bli ett problem i det här fallet, kontaktdonen är rätt otäta. Det säkraste är naturligtvis att även för en binärsond placera skarven bortom sondens kontaktdon.

Tryckutjämning är inte något problem i lambdasonder. Vi pratar alltså om syrejonsvandring genom ett semipermeabelt keram-element (som över en viss temp, (c:a 300 grader), genomgår en fasomvandling och blir genomsläppligt för små molekyler och joner).

Tack till Henrik Rudström, Mölndal, för hans hjälp att reda ut begreppen.
Förmedlat av Göran Haijenhjelm.

Texten är lånad från Volvo turbo performance club med förmedlarens tillåtelse.
Tillbaka